I boken kallas de Al Asim, men de heter något annat i verkligheten och för många är namnet definitivt bekant. Anledningen till att såväl efternamn som förnamn är fingerade är att familjen avböjt att medverka. Även brottsoffer har fått fingerade namn och kaféägaren Maria är en fiktiv person som får representera de många utpressade företagare som författare hittat, men som inte vågar uttala sig om vad som egentligen hänt dem. Jag förstår strategin, men just delarna om Maria gör att boken känns mindre trovärdig. Ungefär hälften av dem är över 15 år, ett tal är män och 30 av dem förekommer i polisens brottsregister. De flesta av familjemedlemmarna bor i och kring Angered och det är också där dessa områden de kontrollerar. Där finns även familjens advokat Edip Samuelsson med och han framstår verkligen som en skum typ.
I många förorter finns starka familjer som är beredda att ta vid när samhället sviker. Här är reportaget som ligger till grund för boken. Redan kunde Aftonbladet berätta historien om en familjs inflytande — över en hel stadsdel. Men det namnet sa mig absolut ingenting. Inte då när jag träffade honom för första gången på fritidsgården Mixgården i Hammarkullen för snart elva år sedan. Killen i den vita t-shirten och mössan sög tag i oss direkt när vi kom in och genast ställde han ungefär hundra frågor på en minut. Han var huvudet högre än de flesta andra på gården och om han inte hade börjat ställa alla frågorna hade jag trott att han var en ur personalen.