Visa endast Anmäl Du ogillar detta Alltså, jag har inte barn i den åldern själv men jag har MYCKET svårt att tänka mig att "låta honom hållas" skulle vara en bra lösning. Som förälder måste man ju ändå kunna avstyra sina barns destruktiva beteenden och inte alltid överlåta till dem själva att göra det som är bäst för dem. När jag var tre år hade jag nog inte satt mig och ätit potatis om jag blev hungrig, om jag hellre hade fått leka. Vissa saker kan man ändå inte överlåta till barnet självt att styra över. En treåring förstår helt klart att han inte ska kasta saker runt omkring sig, och det enda som ni som föräldrar kan göra för att ordna upp den kaotiska situationen runt era middagar är väl ändå att säga åt erat barn?
Jag är verkligen ingen perfekt förälder - jag gör ofta fel, är ganska lat och inte sällan rådlös. Men jag har blivit bättre. Det är det detta ska handla om, apropå så kallade mjuka och hårda metoder inom barnuppfostran. Vi levde i en ond cirkel av skrik och gråt, utbrott, tjat och time out-bänkar, spända käkar och dåligt samvete, utmattade föräldrar och utmattade barn. Vi hade flyttat några månader tidigare och på grund av vissa specialbehov i familjen, så gick dagisbytet och alla andra omställningar allt annat än bra. Vi försökte vara än mer konsekventa, ha nolltolerans vad gäller dåligt beteende, visa tydligt att sådant har konsekvenser och hålla hårt på rutiner.